Med anledning av interpellation 717 och efterföljande debatt vänder sig Branschföreningen Svensk Bostadsanpassning nu direkt till Jämställdhets- och Bostadsministern.
Efter att tagit del av debatten gällande Interpellation 716 samt 717 som båda skulle ha besvarats av Socialminister Lena Hallengren måste vi konstatera att dessa synnerligen angelägna frågor ”försvann på vägen”.
Främst tänker vi då på de frågor som var ställda i interpellation 717 och riktade direkt till Jämställdhets- och Bostadsministern. Som ansvarig minister kan inte dessa frågor bara överlämnas till annan minister för att därefter försvinna. Frågorna måste hanteras då det drabbar tusentals funktionsnedsatta dagligen där de fråntas sin rätt till delaktighet i samhället på likvärdiga villkor. I debatten hänvisade Socialministern till att lagen om Bostadsanpassning är en del av funktionshinderspolitiken vilken baseras på FN-konventionen för människor med funktionsnedsättning. Det är något som är viktigt att beakta, då Sverige sedan länge ratificerat nämnda konvention och då nuvarande praktiserande av lagen om bostadsanpassning står i direkt strid med en rad av dess artiklar. Det gäller bl.a. diskriminerings och jämlikhetsfrågor i en sådan hög grad att det förefaller märkligt om någon anmälan till FN ännu inte inkommit.
Branschföreningen Svensk Bostadsanpassning har försökt nå uppmärksamhet kring problemställningen genom upprepade kontakterbjudanden till såväl departement som ansvariga ministrar där vi ställt oss till förfogande för ytterligare information om det akuta läge som råder. Vi har även upprepat kontaktat Myndigheten för Delaktighet som av någon okänd anledning ej svarar och visar något engagemang, trots deras uppgift, och de uppenbara brotten mot FN-konventionen.
Idag stängs människor inne i sina hem, kan inte sköta sin dagliga hygien och berövas möjligheten till ett självständigt liv i eget boende som lagstiftningen så tydligt föreskriver. Något som i första hand drabbar de mest utsatta och svagaste i samhället. Vi talar om äldre, ekonomiskt svaga och funktionsnedsatta som försätts i ett närmast rättslöst tillstånd. Värst slår situationen mot boende i flerfamiljshus som av naturliga skäl själva helt saknar möjlighet att påverka utformningen av sin bostad.
Vi rekommenderar Ministern att bege sig ut för att se och ta del av verkligheten. Låt oss ta ett exempel: En familj där kvinnan drabbats av ALS får avslag för ansökan om trapphiss till det enda hygienrum i bostaden som kan fungera för henne. Kommunen ger avslag utifrån att det redan finns hygienrum på entréplan varför nödvändiga bostadsfunktioner är tillgängliga. Då familjen då ber om en anpassning av badrummet i form av en tillgänglighetsanpassad duschkabin får de avslag för det också, men i det här fallet utifrån ålderstiget tätskikt och därmed bristfälligt underhåll. De hamnar i en situation där kommunen ger avslag med stöd utifrån en funktion som de senare själva dömer ut! Familjen lämnas helt utan stöd!
Är ovanstående den avsikt som fanns med den rättighetslagstiftning som bostadsanpassningen är? Självklart inte, men det är så här det kan gå till och bara ett exempel bland alla de historier som vi får återberättade av funktionsnedsatta människor som kontaktar oss i ren förtvivlan.
Genom att ställa verkligheten i förhållande till proposition och lagens övriga förarbeten så blir det helt uppenbart att praktiserandet ej överensstämmer med avsikt och intention. Därför kan regeringen också tillse att del av problematiken åtgärdas omgående genom ett förtydligande till Tillsynsmyndigheten. Det är det minsta man kan begära och som borde vara en absolut självklarhet att verka för som Bostadsminister med ansvar för jämlikhet och diskriminering!
Som skrivelsen inleddes så är frågorna i Interpellationen av yttersta vikt varför vi upprepar dem här med en förhoppning om ett direkt svar från ministern:
Frågor ställda till Jämställdhets- och Bostadsminister Märta Stenevi i interpellation 717:
1. Avser statsrådet att ge Boverket i uppdrag att utreda varför bostadsanpassningsbidragen rasar och de konsekvenser det medför?
2. Vad anser statsrådet om att Boverket som expertmyndighet agerar så att lagens omfattning minskar och därmed även agerar i strid med grundläggande syfte och avsikt, och vad avser statsrådet att vidta för åtgärder med anledning av det?
3. Avser statsrådet att verka för ett förtydligande och tilläggsdirektiv till Boverket så att enskilda åter får tillgång till elrullstol och möjlighet till funktionsanpassade badrum?
Med vänlig hälsning,
Branschföreningen Svensk Bostadsanpassning
Jan Nordin, Ordförande